Den lilla fjällbyn Henriksfjäll har inte bara nyligen passerat 200-årsstrecket – fyra nya bybor har slagit sig ned, och dessutom är en femte på väg. ”Det känns bra i själen att bo här”, säger Christian Saastamoinen.
För Christian Saastamoinen startade resan till hans nya livsstil i samband med fisketurerna efter fotbollsträningarna i 18-årsåldern. Staden var Sundsvall, och kompisarna hittade fina fiskevatten runt omkring. Men till slut var det någon i gänget som föreslog en fiskeresa till fjällen.
- Det var första gången jag besökte Kittelfjäll. En av kompisarna skulle dessutom titta på en tomt som var till salu. Tomten köptes, vilket innebar ytterligare en resa hit för att röja. Och sen för att markbereda. Och senare för att bygga och bygga ut, berättar Christian Saastamoinen.
Han och hans nyinflyttade sambo Lovisa sitter i hammocken utanför sin stuga på tomten som senare köptes av Christian, ungefär åtta år efter första besöket till dalgången.
- Kompisarna sa till slut åt mig att jag borde skaffa ett eget ställe. Och då var det den här tomten med ett gammalt sågverk som fanns till salu.
Även om stugan är liten, så är gården stor, och i samband med Lovisas inflyttning som dessutom medförde två hästar kommer gården att sinom tid utvecklas till en ranch. Det tog nämligen inte många år efter att Christian köpt stugan tills han sade Hej då till Sundsvall och flyttade upp på heltid.
- Ju oftare jag var här desto mindre ville jag åka härifrån. Jag åkte ner till Sundsvall för att tjäna pengar och tid för att kunna vara ledig mer och åka upp hit.
Christian Saastamoinen och Lovisa Owén.
Till slut tippade det över och han blev fjällbo på riktigt, något han hittills inte ångrat.
- Jag tycker det känns bra att vara på en plats där ekosystemet fortfarande är ganska orört och oförstört. Att äta fisk som simmat i Vojmån, älg som sprungit på Grönfjäll eller bär som vuxit i Gränssjö. Det känns bra i själen att veta att vi har det här, och för mig är det grunden till att jag vill vara här.
Vid flytten var Christian delägare inom bilförsäljning och tog med sig halva företaget upp, för att fortsätta i samma anda i Henriksfjäll. Något Coronapandemin ganska snart satte käppar i hjulet för, då det blev svårare och svårare att få tag på fordon att sälja.
- Då började jag hyra ut mer i stället, och i samband med uthyrningen av skotrar slog det över till guidning eftersom många av mina kunder efterfrågade det.
Här får både djur och människor dra sitt strå till stacken
Planen var inte att jobba inom turism, så som så många andra i byn gör. Så för att inte trampa på befintliga företag i området bestämde sig Christian för att satsa på en mer outforskad nisch; Norrskensturismen.
- Norrskensturism är inte alls lika stort här i Sverige som i Norge och Finland. Så jag skaffade en Aurora Hut, där säsongen pågår året runt. Under sommartid ligger den vid en brygga i Vojmån och under vintern har vi kört upp den på fjället, berättar han.
Den lilla igloliknande övernattningsstugan ska förknippas med lyx och en helhetsupplevelse för gästerna. Tanken är att verksamheten ska utvecklas ytterligare på sikt med hjälp av de nyanlända hästarna.
- Då kommer vi att kunna erbjuda turridning och guidning från hästrygg. Här får alla dra sitt strå, både djur och människor, skrattar Lovisa.
Två blir tre. I September får Henriksfjäll ytterligare en ny liten invånare.
Men först ska en till liten människa anlända till gården, och Lovisa, som själv kommer från Åre, ser fram emot att starta livet i Henriksfjäll med mammaledighet.
- Jag har bott och pluggat i Stockholm i ett par år också. Men det är något med stora städer som inte känns som hemma. Jag vill att det ska kännas tryggt, som att veta vilka jag träffar på affären, säger hon.
Egentligen är hon danslärare och fritidspedagog till yrket, och hennes nyaste granne Moa som är inflyttad tillsammans med hemvändaren Alric, delar lärartiteln. Moa och Alric som flyttat från Umeå bestämde sig för ett friare liv på Alrics hemort. På andra sidan vägen från Christians och Lovisas gård bygger och renoverar de sitt nya hem.
Alric Hansson och Moa Johansson är även de nyinflyttade i byn och är glada över en friare livsstil.
Moa har fått jobb i Vilhelmina som högstadielärare och kommer att veckopendla till en övernattningslägenhet.
- Jag är själv född och uppvuxen i en by, och vi föredrar att bo i en by framför en stad, säger Moa och får medhåll av Alric, som just nu håller på att starta upp ett eget företag som elektriker.
- Vi har väl väntat på rätt tillfälle att flytta och att det skulle passa oss båda, att Moa skulle bli klar med studierna och nu passade det. Det blir ett friare och mer naturnära liv för oss här, berättar han.
De är alla fyra glada att ha varandra som grannar, och att livet i byn genomsyras av gemenskap och hjälpsamhet mellan familjerna, gårdarna, fritidshusägare och besökare.
- Det är en sådan mentalitet som bidrar till att vi trivs så bra i byn, säger Christian Saastamoinen.
