Dimman ligger tät och gömmer undan Satsfjället från blickar när klass 4-5 på Saxnäs fjällskola vaknar upp. Det är första morgonen på årets första fjällvecka och ännu en dag med äventyr står för tältdörren.
De åtta eleverna har precis stökat undan frukosten och visar glatt var de gick slackline, en balanslina som spänns upp mellan två träd, över bäcken dagen innan. Då var det badväder och alla plurr var högst frivilliga. Den andra dagen av tre på deras fjälltur har hösten rullat in vid foten av Satsfjället och dagens topptur ställs in.
- Expedition Satsfjällstoppen blir istället Expedition Lavatjärnsbäcken, kungör läraren Magnus Johansson för eleverna, som inte verkar mindre uppsluppna för det.
Det finns en pedagogik i allt när vi är ute på de här fjällveckorna.
En del av bäcken har redan utforskats, med hopp över strida strömmar och hala stenar. Nu är det dags att följa bäcken uppströms och utforska källflödet.
- När vi är ute finns det pedagogik i allt. Vi lär oss om växter, djur och natur. Men vi lär oss också om att vara självständiga, hur man lagar sin mat, har koll på sin packning och sätter upp sitt tält, berättar Magnus Johansson.
Han och kollegan Nina Ivarsson delar ut kartor till barnen så de får se vart nästa del av expeditionen ska bära.
- Förutom alla lärdomar barnen drar av den här turen så är det skönt att slippa följa klockan hela tiden, och det finns ett stort förtroende mellan vuxna och barn. Vi vuxna litar på att barnen har förnuft inför det de tar sig an. Vi skulle till exempel inte sätta en kniv i handen på ett barn om vi inte trott att de kommer klara det, säger Nina Ivarsson.
Eleverna höll sig ständigt sysselsatta med att tälja pinnar, båtar, spela luffarschack och tillaga svamp.
Konceptet med fjällveckor på Saxnäs Fjällskola infördes i början av 80-talet, och har i nästan 50 år engagerat så väl elever som föräldrar.
- Redan från förskoleklass startar man med dagsutflykter. I högstadiet blir det teman, där ett tema är Norgevandringen. Då åker vi över till norska sidan och vandrar Norgefararleden tillbaka. I år var de över på Jämtlandssidan på temat gruvor och karstlandskap, så då kröp de i grottor och pratade om geologi, säger Magnus Johansson.
Klassen hittade källflödet till bäcken som de utforskat.
Fjällveckorna sker under både barmarks- och snöförhållanden, och är ett beprövat sätt för eleverna att bygga självförtroende. Under vinterturerna brukar barnen få skida för att tälta, bo i koja eller bygga snöbivacker.
- De brukar växa flera decimeter efter de här turerna, då de klarat alla utmaningar de ställts inför. Det bygger självständiga barn och det finns en Lära för livet-pedagogik på det hela, säger Magnus Johansson.
Tillbaka från turen vid bäckens källflöde plockas det enbär, kråkbär och svampar och många ögonpar spejar över backarna efter något ätbart. Vid lägret börjar några av eleverna genast tillaga taggsvamp och björksopp samt koka kråkbärssaft.
- Det är så roligt, för i år har jag lärt mig att använda trangiaköket alldeles själv, berättar 9-åriga Liv medan hon rensar svampen som hon och hennes klasskamrater sedan bjuder lärarna på.
Dimman lättar efter lunchtid och när strålar av eftermiddagssolen bryter igenom har klassen lämnat lägret, och trots morgonens ändrade planer, tagit sig hela vägen upp på Satsfjällets topp.
Dimman lättade och klassen tog sig till toppen av Satsfjället.
