Umgänge

Även om en av föräldrarna är ensam vårdnadshavare så har båda gemensamt ansvar för att barnet får träffa den förälder som det inte bor hos. Det är alltid bäst om föräldrar och barn tillsammans kan komma överens om hur umgänget ska gå till.

Oavsett vårdnadsform kan umgänge fastställas i avtal eller dom. Bor barnet växelvis går det inte att fastställa umgänge varken genom dom eller avtal eftersom barnet då har regelbunden kontakt med båda sina föräldrar. Hos socialtjänsten kan föräldrar få hjälp med att skriva avtal om umgänge.

Ett sådant avtal som godkänts av socialnämnden gäller som en lagakraftvunnen dom och kan verkställas. Kommer man inte överens kan man vända sig till tingsrätten för att få umgänget fastställt i en dom. Om någon av föräldrarna inte rättar sig efter domen/avtalet kan verkställighet begäras i länsrätten som kan besluta om vitesföreläggande eller i vissa mycket speciella fall om hämtning genom polismyndighetens försorg.

Ett vitesföreläggande innebär att föräldern får betala ett visst belopp om han/hon inte rättar sig efter beslutet. Sådana lösningar blir mycket påfrestande för alla inblandade, inte minst för barnen och man bör därför i tid söka hjälp och verkligen anstränga sig för att lösa problemen tillsammans.

Det finns inte motsvarande möjlighet för barn och vårdnadshavare att begära att domstolen förelägger en frånvarande förälder att träffa sina barn. Man kan dock begära hjälp hos socialtjänsten som kan försöka få till stånd samtal med den frånvarande föräldern, vårdnadshavaren och barnet.

Om barnet inte vill träffa den andre föräldern

Om det finns svåra konflikter kvar mellan föräldrarna kan det bli omöjligt för barnet att behålla kontakten med den förälder som det inte bor hos. Barnet kanske inte orkar med föräldrarnas osämja och skyddar sig genom att vägra träffa den andra föräldern. Barnet måste få känna att båda föräldrarna accepterar barnets boende och umgänge.

Även om man kan samarbeta ganska bra så kan barnets umgänge med den andra föräldern bli svårt. Barn kan ibland vara ur balans efter att ha träffat den förälder de inte bor hos. Det behöver inte betyda att umgänget är till skada. Ofta beror det på att sorgen över föräldrarnas separation åter väcks till liv och att känslorna för föräldrarna kan vara motstridiga.

Barn kan känna sig så övergivna av en förälder som flyttar hemifrån att de inte klarar av sin sorg och ilska utan undviker kontakt. Då måste de få berätta om sina känslor och få förståelse. De behöver bli lyssnade på men inte förhörda.

De behöver också få höra att det är vanligt att det känns så här i början. Barn behöver få veta att föräldern tycker lika mycket om dem ändå och gärna vill att de träffas ofta. Många barn har svårt att acceptera att mamma eller pappa skaffar sig en ny familj. De barnen behöver få vara ensamma tillsammans med sin förälder då och då för att få känna att de fortfarande är viktiga. Barn är sällan lika entusiastiska som mamma och/eller pappa över förälderns nya partner, men ger man dem tid kan styvföräldern bli en tillgång.
För små barn är det svårt att vara borta länge från den förälder de bor hos, särskilt om barnet aldrig levt ihop med sin umgängesförälder eller bara gjort det en kort tid. Barn har ett annat tidsperspektiv än vuxna och förstår inte vad en vecka eller en månad betyder. För att barnet ska ha en chans att knyta an till båda sina föräldrar måste det få möjlighet att ofta träffa även den förälder som det inte bor med. Här ställs stora krav på föräldrarna att hjälpas åt.

Alla vet att det krävs att barn har en invänjningsperiod när det gäller dagmamma eller daghem. Detsamma gäller om barnet aldrig, eller inte på mycket länge, levt ihop med en förälder. Principen "lite och ofta" är då viktig innan umgänget flyter som det ska.

För skolbarn får kamraterna allt större betydelse. Tonåringar vill ofta hellre vara tillsammans med dem och/eller få ägna sig åt sina fritidsintressen än träffa mamma eller pappa. Det kan vara svårt att vara förälder till en tonåring och att vara umgängesförälder är inte lättare. Man får finna sig i att "läggas på is" under en period och avvakta barnets behov av kontakt.

Umgängesförälder – vardagsförälder

Det är viktigt att komma ihåg att man inte måste ha ett aktivitetsprogram eller stå för någon underhållning när man träffar sitt barn. Att bara vara tillsammans, laga mat ihop, gå och handla, utföra vardagssysslor kan vara det viktigaste.

En svårighet för föräldrar kan vara när de har olika normer och regler. Barn har ofta mycket lättare än vuxna att leva med olika måttstockar. I skolan är det annorlunda än hemma, hos farmor gör man på ett sätt, hos mormor på ett annat. En kamrat har stränga regler att rätta sig efter, hos en annan tycks allt vara tillåtet. Detta klarar barn vanligtvis av att hantera. Vad de inte klarar av är om föräldrarna ständigt klandrar varandra och ifrågasätter varandras sätt att leva.

Försök att acceptera och respektera varandras normer och regler så blir det lättare för både barn och föräldrar och man slipper ständiga utspel. Det är också nödvändigt att man som förälder lägger band på sig och aldrig kommer med nedsättande omdömen om den andre föräldern eller om dennes släkt. Eller att man utsätter barnet för regelrätta utfrågningar när det kommer hem från den andra föräldern.

En särskild svårighet kan drabba de barn vars föräldrar har olika bakgrund och kultur. Som förälder måste man respektera varandras olikheter och låta barnet få ta del av bådas kultur, religion etc.

Ibland är det svårt att ha ett vardagsumgänge med sitt barn. Det kan vara stora avstånd eller andra hinder. Tänk på att det är viktigt att ändå regelbundet höra av sig till barnet. Att skicka ett vykort, ett brev eller ett fax. Att ringa eller skicka ett foto eller, om man har möjlighet, en videoinspelning.

Om en förälder har svåra problem

Ibland kan en förälder ha sådana problem att umgänget blir svårt för barnet. Föräldern kan vara våldsam, psykiskt sjuk eller missbruka droger. Om samvaron blir skrämmande och ofta gör barnet besviket, måste man skydda barnet. Något vanligt umgänge är kanske inte att tänka på, men det kan ändå vara bra att det finns en viss kontakt med föräldern, kanske tillsammans med någon som barnet litar på och känner sig trygg med.

I 10 § socialtjänstlagen står att kommunen kan utse en kontaktperson om vårdnadshavaren begär det. Barn som fyllt 15 år måste lämna samtycke till kontaktperson. Ett barn som är över 15 år kan också själv begära kontaktperson som stöd vid umgängestillfället.

Om det finns risk för att umgänget eller kontakten kan skada barnet bör det förstås inte komma till stånd. Men i alla andra sammanhang ska föräldrarna uppmuntra kontakten.

För ytterligare information

Du är välkommen att kontakta någon av socialtjänstens socialsekreterare, tel 0940-140 00, telefontid vardagar mellan 09.00 – 10.00. Besökstid bokas per telefon. Tystnadsplikt gäller.